Jitex BK

3 - 1

Valhalla IP

19 oktober 2013

12:10

Hönö/Björkö

Referat: Jitex BK - Hönö/Björkö

För några veckor sedan skrev jag om en NYTTIG förlust i sista seriematchen. Idag skriver jag om en BITTER förlust. Motståndet var detsamma - Jitex allsvenska påläggsmadamer. Jag vill redan nu varna känsliga läsare för att jag kommer avsluta det här reffet med en positiv knorr. Så vill man fortsätta deppa och gråta, så kan man hoppa över de delarna och ta det någon annan dag...

Uppladdningen inför dagens match kändes helt OK. Tyvärr saknade vi en del tjejer (Ida, Johanna och Elinjoh). Johanna var dock på plats och stöttade laget på kryckor. Jag vet hur hemskt det är att stå skadad vid sidan och se sitt lag kämpa i en slutspelsmatch, så jag avundades verkligen inte Johanna idag...

Som sagt - jag börjar neggigt för att avsluta med att dra några varv på positivspelet. Tittar man på tabellen ovanför så skulle ju denna final bara kunna sluta på ett sätt. Hade det varit ett mästerskap på nationell nivå så hade vi varit västsvenska mästarinnor redan i början på september, när vi säkrade seriesegern och till slut tog hem den med 12 poängs marginal. Det var, som man brukar säga, inget snack om saken.

Men cup-matcher är som bekant något helt annat. Man ska ha lite medstuds och lite flyt för att krångla sig vidare. Vi hade den turen med oss i straffläggningen förra söndagen. Nu hade vi den helt emot oss. Faktum kvarstår ändå tjejer - ni har gjort en kanonsäsong! Både i år och förra året har vi nu fallit på målsnöret i finalen och det är ju fullständigt självklart att det måste få kännas bittert och tröttsamt. MEN, vi har kommit tillbaka från sådana käftsmällar förr, och det kommer vi göra även nu...

Men matchen då? Jo, den började fantastiskt lovande. Efter bara några minuters spel så frispelas Tilda i straffområdet, och helt fri rakt framifrån på halvvolley så gör hon inget misstag utan trycker in bollen djupt ner i målvaktens högre hörn. Det förlösande skrik som jag fick till samtidigt som jag reste mig lite hastigt från bänken (du ser inte mig sitta still där många matcher...) fick blodet att rusa bort från huvudet samtidigt som syret tog slut i lungorna - ingen bra kombination om man inte har tänkt sig börja hallucinera eller simulera en NDU (för den oinvigde: betyder "nära-döden-upplevelse").

Efter det första rycket var känslan att det här skulle gå vår väg idag. Ett tidigt mål brukar vara förlösande, men av någon konstig anledning så tappar vi istället initiavet. Eftersom vi idag saknade våra naturliga toppar Elinjoh och Johanna så hade vi gått över till ett 5-tjejamittfält istället och Tilda och Lisa fick köra ensamma på topp. Tyvärr blev vi lite för långa i laget, och när väl Tilda och Lisa nöp tag i bollen så var våra mittar för långt ner i plan för att utgöra ett passningsalternativ. Normalt sett är det ju det som är vår styrka.

Ju längre halvleken led så tar vi ändå tag i spelet och de sista 10 minuterna innan halvtidsvilan så är det vi som har trycket på Jitex planhalva. Tyvärr kommer en kvittering mitt i halvleken, när vi är för tveksamma på en frispark och inte rensar bort boll i straffområdet innan studs. Där måste vi bli mycket mer beslutsamma. Istället studsar den in till en fristående Jitex-tjej som kommer före Hilda och nickar in den.

Hela andra halvlek är sedan en sån där jobbig historia där man pendlar mellan hopp och förtvivlan. Vi har flera riktigt bra chanser att sätta ett ledningsmål när vi kommer igenom på kanterna. Tyvärr smiter bollen strax utanför, i burgaveln, eller så är vi inte riktigt där när målvakten släpper returer. Lite hungrigare så hade vi satt någon av de chanserna och då hade det blivit en helt annan match.

Ju längre matchen lider, desto nervigare blir det. Vickan får också utgå på grund av andningsbesvär och då får vi göra omkastningar i försvaret. Ganska snart kommer också en farlig chans som Ebba lyckas trycka bort precis innan en fristående Jitex-tjej ska peta in den. Strax efteråt blir det dock hörna, och återigen är vi inte riktigt så PÅ som vi måste vara i de lägena. Kalabalik framför mål. Bollen studsar som en flipperkula och tyvärr letar den sig in i mål. 4 minuter kvar...

Vi satsar allt på ett kort. Vickan kommer in igen i ett förstärkt anfall och det finns ett par chanser att trycka dit en kvittering och åtminstone få till en straffläggning, men när 2 minuter återstår av matchen och vi trycker på, så slår Jitex en djupledsboll till deras anfallare som jag från min position tycker är solklart offside, eftersom hon påbörjar löpningen på vår planhalva bakom backlinjen. Men, men... Det spelar nu inte så stor roll. Det var inte på det målet vi förlorade.

All heder och grattis till Jitex. Som jag sagt tidigare - det är ett välorganiserat lag. Men idag gör vi kanske dem lite bättre än vad de är genom att lite för ofta slå lätta felpass och inte riktigt vara så tighta i spelet mellan mittfält och anfall som vi kan vara. Ovanpå det så tappar vi på fasta situationer mot oss. Det är något vi ska vara extra noga med på försäsongsträningen nästa år. Där kan vi ta stora kliv...

Det leder mig också osökt in på den positiva slutknorren. För även om det just nu känns fruktansvärt tungt att efter en utomhussäsong, där vi varit fullständigt överlägsna i många matcher, förlora en final, igen, som vi med normalt Hönö/Björkö-spel hade tagit hem, så gör det här er till bättre spelare, tjejer! Jag vet att det inte känns så just nu, men det är precis det här vi har längtat efter - riktigt ordentligt motstånd som tvingar oss att ta nya steg på vår utvecklingskurva. Det är inget som triggar en förbättring så mycket som ordentlig konkurrens!

Tidigare har det funnits andra lag som har varit våra "spöken" i viktiga matcher: Torslanda, Tölö och Skepplanda för att nämna några exempel. Flera av de spökena har vi jagat på flykt i våra medvetanden tidigare. Nu har vi ett nytt "spöke" som tvingar oss att hitta nya förbättringsområden som lyfter oss några nivåer ytterligare. Det hade vi aldrig fått tillfälle till på samma sätt om vi hade "runnit igenom" utan minsta friktion...

Därför väljer jag (man har ALLTID ett val) att låta den senare känslan sjunka in i mitt medvetande när jag går och lägger mig ikväll och INTE bitterheten. Och varför jag väljer det är för att det är mycket mer konstruktivt för att nå det som är målet med hela vårt lag: att få varje tjej att bli så bra som det någonsin går i det komplicerade spelet fotboll.

Tur är att det alltid finns nya mål att ta sig an. Nya träningar och turneringar väntar och när besvikelsen lagt sig efter detta så blir glädjen så mycket större när vi vinner nästa match/turnering. Har också utlovat ett speciellt tack till Putte och F00 för lånet av Wilma. Tyvärr blev det inte tillfälle att utnyttja hennes kunskaper idag, men där finns sparkapital att ta fram. TACK också till alla som slöt upp på läktaren och gav tjejerna ert (nervösa) stöd! Tredje gången gillt nästa år?

Namn	M	G	A	GK	RK	P
Alexandra Hultsbo	1	0	0	0	0	0
Alva Wiseman	1	0	0	0	0	0
Ebba Sandros	1	0	0	0	0	0
Edwin Rothman	1	0	0	0	0	0
Elin Torgersson	1	0	0	0	0	0
Emma Lysell	1	0	0	0	0	0
Hilda Karlsson	1	0	0	0	0	0
Johanna Tisell	1	0	0	0	0	0
Julia "Julle" Alsvik	1	0	0	0	0	0
Julia Andborn	1	0	0	0	0	0
Lisa Palm	1	0	0	0	0	0
Stella Alexandersson	1	0	0	0	0	0
Tilda Andreasson	1	0	0	0	0	0
Victoria Olsson	1	0	0	0	0	0